tisdag 13 oktober 2009

Kärleken till ett djur

Nu ska vi tacka Ullis!!! Hon har berättat att klubborna som jag efterlyste förut finns på grevgott eller vad affären heter, jag vet vart den ligger och dit ska jag åka på fredag!!! Tack Ullis!!

Jag fick ett samtal igår kväll av en kompis som undrade om jag ville ta över två stycken katter som behövde ett nytt hem.. Det kan jag inte för att Dennis är allergisk och mest av allt vill jag ha en liten hund som är lagom tjock och heter Roffe eller Lillemor. Dennis har sagt att det ska jag minsann få när vi bor större.. (hur tjock tror han hunden ska vara?)

Jag har haft många djur, 4 hundar, 12 katter ,2 fåglar????? va fan då för?? 2 harar och några silverfiskar i badrummet( ofrivilliga dock)

Vi var ute och åkte bil mitt ute i ingenstans (sundbyholm) när jag var yngre, det spöregnade ute min pappa tvärnitar på en grusväg och springer ut och flaxar med armarna som en tok på åkern... mamma vände sig och skakade på huvudet till mig och brorsan och sa :ungar pappa har fått hjärnblödning..
Sen kom han tillbaka till bilen med någonting tryckt mot bröstet.. det var en liten hare-bebis som skrek som fan!! Han hade sett att kråkorna höll på och lyfte den i öronen och och hakade på den. Har jag inte sagt att fåglar är onda kanske???

Vi åkte hem med lilla haren och jag minns att brorsan och jag inte fick lyssna på radion för att harar inte gillar musik... (eller hur)
Mamma ringde till någon veterinär eller något och frågade hur man tar hand om en hare och vad dom äter, tydligen någon sörja med äggula som den drack från nappflaska, vi (pappa) byggde bur och den åt sörja och blev stor som fan och var lika tillgiven som en hund han åt maskrosblad och hoppade fritt i huset.

Tillslut så skulle vi släppa honom fri då det ju trots allt är ett vilt djur och han var ju alltid välkommen hem igen om han ville. Han satt på gräsmattan ett tag innan han hoppade iväg, i flera år kom han tillbaka och "hälsade" på oss men bara på avstånd...

Några år efter så fick min bror för sig att man ska ta hem alla harar... Det ska man inte!!! men han tog hem en ändå och då kan man ju inte lägga tillbaka haren i naturen då mamman inte gillar våran doft.. (som att dom själva luktar gott) Så då var det samma visa igen... äggula-sörja och maskrosblad och hoppa fritt i huset och faktiskt ute på gräsmattan också!! Vi hade en sjuhelvetes fantasi med namnen Skutten 1 och Skutten 2...


Jag har ungefär en miljon historier om alla djur vi haft som jag ska berätta någon dag! Men alla som haft djur vet att kärleken till ett djur är samma som till en människa ofta starkare då ett djur aldrig är oärlig mot sig själv eller andra, en hund pratar inte skit om andra hundar, gillar dom inte varandra så umgås dom helt enkelt inte... tror att människan ska ta efter lite, inte hygien och bordskick förstås.. tandkräm med leverpastej smak är inte min grej!!

1 kommentar:

  1. Känner igen det där med att hitta djur... Jag verkar ju ha den förmågan jag oxå.. :) Har hittat ett par vilsna hundar, några katter, några undulater.. två förrymda hästar. Ska man se det som en gåva kanske? :-)

    Hittade förresten oxå din katt juh, tyvärr på ett sorgligt sätt.. Men jag är ändå glad att det var just jag som hittade honom.

    Kram Nenne

    SvaraRadera