måndag 9 augusti 2010

Blod är inte alltid tjockare än vatten

jag är sjukt provocerad, min lillebror som också är adopterad, alltså hans mamma är den kvinna vi växt upp med och hans pappa är den man vi växt upp med, de som gett oss kärlek, mat på bordet och tak över huvudet och kläder på kroppen. Med andra ord så är dom våra föräldrar och förebilder. Visserligen betyder det att vi är adopterade så det finns ju tyvärr några pappskallar som varit med och tillverkat oss men i mina ögon är dom knappt värda att nämnas.. min brors biologiska "mamma" (hatar att beskriva henne med det ordet) skriver kommentarer och gillar saker på hans facebook..det irriterar mig!!! Vart var hon när han växte upp? inte där han var i alla fall. Folk får tycka att jag är en fullständig satkärring men det ger jag fullständigt fan i. Att vänta tills våran mamma inte längre finns och sen dyka upp som nån jävla gubben i lådan.. vad fan är det för sätt? Men med människor som henne kan man väl inte vänta sig något annat. Slitna jävla slyna! Du äcklar mig.

2 kommentarer:

  1. Kan man inte ge människor en andra chans?
    Vet ni varför ni "gavs bort"? Ni har ju fått en fin uppväxt, jag menar inte att ni ska älska den biologiska föräldren, men kanske förstå, o ge en andra chans...

    SvaraRadera